Med dig är det så självklart. Att trampa nya stigar i en stad av asfalt.

Jag byggde en gång en blogg.

Det tog slut på orden efter min slampremiär. Skrev tre slamtexter på tre dagar. Sedan dess har jag knappt skrivit en rad.
Jag är inte orolig men det är tråkigt för bloggens skull. Den blir så öde. Egentligen borde jag kanske dokumentera allt skapande här men det kommer jag inte. Det blir på en annan blogg i sådana fall. Jag bestämde mig när jag byggde den här bloggen att det bara skulle vara skrivande. Sedan dess har jag postat typ två filmer här. En som jag gillade och en som jag gjort. Dem slank genom maskorna.
Sjukt mycket extra jobb att dokumentera och visa upp allt. Det känns inte som om det är speciellt relevant i mitt skapande heller. Mer hämmande faktiskt. Det är väll egentligen det som är mest speciellt med det här projektet. Jag skriver. Klick. Alla som kan läsa svenska kan läsa min blogg. Allt annat jag gör får man ta med en kopp kaffe.
-Titta här vad jag har byggt.
Slurp, slurp.
-Titta på mina växter, dem har jag vårdat med mina egna händer.