Välkommen

Armar hugger som spjut genom vatten.

Dikt två.

Rullande tankar är inte farliga. Inte som dom som vaggar.
Dom som borrar sig ner i det undre.
Dom som finns där så djupt nerstuckna att man inte ens kan plocka dom med pincett.
Och när man drar handen mot huden så är det alldeles lent.
Våra tankar behöver frihet. Frihet att stadga sig och frihet att dunsta.
Jag har kastat kopplet men
Trots det så har jag mina skinnskalletankar. Rotade och inkopplade till mitt system.
Mitt nervsystem. Mitt nervösa system.
Spelande violin på mina största rädslor. Vattnar och föder dom efter midnatt.

Rullande tankar där emot. Mmm Rullande tankar.
Dom formar sig efter underlaget.
Blir det lite knaggligt så måste dom väga tungt nog för att inte studsa av.
Och om vägen är slät så krävs en förvandling för att tankarna ska fästa.
Inga problem.
Dom kan explodera om dom möter motstånd.
Implodera när dom möter förstånd.

Så jag välkomnar er till min reklamfilm för för fritt tänkande
Rörelse. Framåt. Framåt. Framåt.
Vackra kvinnor som slänger med håret till en mörk mansröst som uppspelt berättar att framtiden är här redan idag.
Dubbade tyskar som pratar om deras innan intorkade tankar.
För det finns ingen bra reklam och det finns alltid en hake.

Med rullande tankar finns risken att du till och från står med vägen tom
Rädslan kan komma krypande när du speglar dig i kejsarens nya kläder.
Och man kan inte slå till nu. Det är en roadtrip med mål men utan karta.
En barfota vandring över Pyrenéerna med varenda snedsteg i ryggsäcken.
En varning, uppmaning och ett konstaterande i ett.

Hur har jag kunnat komma såhär långt när jag nästan enbart agerar med ryggen mot väggen.
Landskapet förändras och ibland rör man sig av bara farten.
Lägesenergi eller läglig energi.
Det samma gäller tankar.
Ibland behöver man putta ut dom från ett stup för att se om dom håller
Andra gånger behöver man lite jävlar anamma för att få fart på dom.

För intorkade tankar var en gång vaggande
var en gång rullande.
Väder och vind får tankarna att sakta in,
frysa fast eller aggregera.
Vi är inte längre i rörelse

stagnationen upphör endast genom handling.
Hjula, spring, slå en kullerbytta
Annars står vi där igen
med ryggen mot väggen.

Men räds inte.
Jag har sett rullande tankar krascha rakt igen väggar av både tegel och betong.
Så hur väl du än byggt ditt skeva hus så finns där en lösning.
Släpp tankar som demoleringskulor och sänk ditt hus till grunden.
Än finns det tid att bygga nytt. Det är aldrig för sent.
För du kan lära gamla hundar vad fan du vill. Till och med att flyga.

För illusionen att vi ska stå med ett färdigt hus när vi står inför räkning har förblindat oss länge nog.

Så låt broarna vi bränner lysa våra vägar, och elden från våra brinnande hus värma oss dom mörka nätter som komma skall.

Revanchen

Det kan du ge dig fan på att jag kan. För jag är varken två- eller tolvstegsraket.
Trots det flyger jag snabbare rakare & högre varje gång döda delar faller från min kropp. Utan varken ånger, saknad eller sorg. Mitt zombievapen är en machete för jag vill vara nära. Jag äter rädslor och tvivel till frukost, sväljer ner det med en stor kopp av I don't give a fuck. För jag skiter i om du kommer i min väg. Min sidstegsteknik har övats i flykt så gudar och gudinnor står maktlösa.

Att inte bägaren rinner över.
Har aldrig sätt ytspänning som denna.
Så jag sväljer. Sväljer.
Sväljer tills glaset är halvtomt.
Låter depressioner flyta i bläck.
Som det rann i takt med mina känslor.
Så fort korken stoppar flödet kloggar ångest igen ådror.
Så jag som somnar med penna i hand.
Vaknar med mardrömmar skrivna över min kropp.
Badkaret har blivit till en vana.
Meningar lättar från mitt skinn
och blandas med hett vatten.
Drömmar spolas ner och jag lufttorkar.