when i say hip..

..Så säger du 'håll käft, jag säger inte ett skit' och jag respekterar det. Lyssnar på Sage Francis, tvättar och diskar. Det tog ett tag innan jag lyckades starta igång dagen. Moment 22 medicin. Efter ett kort samtal till Stefan lyckades jag spy ut vad jag behövde. Slutade frysa och gäspa. Kokade upp en latte och började diska. Slet av överkasten till min nya soffa med kvarhängande tvivel över återställandet. Knackade på hos Cajsa för att fråga om strykjärn. Underbar med grannar som man kan våldsgästa. Som har samma umgängeskrets. Vi bestämde att vi ska ha en dunderstor julfrukost innan vi tar julfirandet hem till Stefans kråka. Det här är första gången jag skriver om konkreta saker i min blogg, hoppas att det fortfarande kan underhålla. Som om jag hade en gigantisk publik innan. God Jul.

Cancermannen.

Den enda mannen som får mig att äcklas av rökning. Dem borde ha en bild på honom på cigarettpaketen. Kanske inte. Jag fortsätter gärna röka ett tag till. Fast det känns som att det är han om någon som kan få mig att sluta. Avsnittet avslutades med ett fortsättning följer. Inte alls med andra ord. Hur förklarar man för någon som man inte träffat på flera månader att man måste se ett avsnitt Arkiv X? Det gör man inte helt enkelt. Vilken säsong är vi på? Vilket avsnitt? Jag tror jag måste ladda ner det så jag kan se fortsättningen utan tära på någon relation. Undra om Antipiratbyrån tycker det är en anledning bra nog. Det gör de såklart inte. Kapital går före liv. Jag sa vad Mårten sagt tidigare. Ni som vet ni vet. Resten får fantisera. Eller läs upp er Looptroop och Arkiv X historia.

Alle man om bord. August bygger bord.

Med slipdamm som ett tunt lager över mitt kaffe. Snusnäsduk och kepsen bakochfram så känner jag mig som en blandning mellan en konstnär och en hantverkare. Koppen i min högerhand. Vänstern rör oberört skeden så kaffet och dammet blandas upp i gegga. Lite skit rensar magen. Mitt högra ben är korsat över det vänstra och från höger fot hänger en flipflop redo att falla. Det här är det närmsta jag kommit. Vänsterfoten vilar mot marken. Allt är i balans. Är det faktumet att jag har ett skitjobb och inte har några pengar? Eller är det som Zandra sa? Mitt vardagsrum är möblerat så det kittlar den kreativa ådran? Nej, jag tror att det är någonting annat. En dröm, ett mål.

Psykologer, arbetscoacher och andra idioter har alltid sagt att man kan ha konstnärskapet som en hobby men man måste ha ett riktigt jobb. Nu har jag ett skitarbete men en riktigt hobby. Skithobby. Jag vill spy på ordet hobby. Jag har ett riktigt liv med dagar som är meningsfyllda. Till och med mitt skitjobb är meningsfyllt. Jag får ta av skallen ett tag. Jobba med någonting helt och hållet osjälviskt. Är inte det en välsignelse så säg. Om någon har spytt på dansgolvet eller bajsat i en tunna. Gissa vem som får torka skiten. Det är okej. Det är nästy som fan. Men det är okej. Jag kan inte smita undan ifrån det heller. Kanske kan jag försöka ignorera det ett tag men i slutändan så blir det jag som får göra skiten i alla fall. Är det någon som förstår mig? Är det någon som förstår hur jag kan tycka att det är en befrielse att få gå in i denna roll några gånger i veckan? Det är inte självplågeri av något slag. Det är en frigörelse från egot.En present till mitt konstnärskap.

...måla hela världen med din mamma.

Står längst vägkanten och säljer gatustenar. Julskyltningen låter ett romantiskt skimrande falla över projektilerna. Vad får det lov att vara? En kullersten till mor? En gatsten till far? Till vänster om mig sitter skäggiga män och kvinnor och virkar små söta stenslungor i flerfärgat garn. Vore det någonting för mor- och farföräldrar?
Vill du slå på stort rekommenderar jag denna designade megafon. Målad av arga, svältande konstnärer. Den passar både stora och små. Så skynda på, skynda på. Nu ska shoppingsugna få.

Psst.

Men kom lite närmare så ska jag berätta. Om du verkligen vill rädda julen så köper du ingenting. Du tar med dig dina rara barn ut på äventyr. Hämta ut din kofot ur garaget och visa dem hur man bryter upp en gata. Det är en upplevelse och en present. Vill du grädda till denna högtid ännu mer så bjuder du hem vänner och släkt till stenmålning. Dags att visa kärlek till din skapare..

..så måla hela världen med din mamma.

"Låt den med mest sving kasta första stenen."

Varje dag så håller vi tillbaka. Lägger tillbaka gatstenar, yxor, hammare och hinkar med färg. Idag skulle jag vilja gå ut och skruva ner en reklampelare. Dränka den i bensin och låta den värma de åskådare som samlats efter mörkrets infall. Varje dag så håller vi tillbaka. Kollar över axeln. Ja, konstapeln. Tack, konstapeln. Grisajävel.

Blast off

Peppar inför kvällen med knäckebröd, brungräddat. Checklistan innan avfärd är längre men smärtfri. Det är utan tvekan en befrielse att bryta sina mönster. Så lite blir så mycket. Jag har fortfarande inte bestämt mig ifall jag ska ha pannlampa på mig. Man ser inte att det efter senaste meningen var en lång paus men det var det. På den bestämdes att jag inte ska ha den på mig. Ingenting ska få komma emellan mig och dansen.Inte den här natten. Inga kvinnor. Inga barn. Kanske att man tar ett och annat återhämtande luftintag. Prata dnb med gamla rävar. Det är nog allt. Vi tar det dit sen får vi se vart natten för mig. Knäck, knäck. Ofattbart att jag tagit ledigt på en lördag. Men ack sikken win. Knäck, knäck. Nästa punkt.

Eldsjäl är död. Länge leve Eldsjäl.

Har under en längre tid sätt hur eldsjäl sakta löses upp. Bilder förblir oupladdade. Forumstrådar dör ut. Ett fåtal håller hårt tag om tankefunktionen som om det vore en blog. Men träffarna uteblir och nätterna förblir kalla, mörka och råa. Kärleken är bortblåst med vinden. Det är dags att släppa taget. Tiden är inne att ge bort eldsjäl. Det är inte längre vårt att bruka. Så vi tar våra eldleksaker. Lägger dem i garderoben, på vinden eller i något förråd. Kanske försöker vi att samla kraft till att elda en sista gång. Eldsjäl är död. Länge leve Eldsjäl.

Did you give the world some love today baby?

Ge dig själv en gåva och gör bra saker. Det kommer tillbaka. När man minst anar det så får man ett svar. Fortsätt vandra trots svårigheter och steniga passager.

Krossat glass upp till knäna.

Skurit upp fingrar och armar på glassplitter. Det finns en viss njutning med att sitta i skiten. Allt är redan kaos som det är. Man kan kosta på sig att säga "Fuck det här nu går jag och tar en cigg" eller ställa ner lådan som man samlar glas i där man står för att dansa lite grann. Bara lite. Fuck it. Det går inte ut över någon. Jag vet att jag kommer behöva fixa allt i slutändan så det är lugnt. Precis efter att man plockat ut glassplitter från valfri kroppsdel så blir man lite försiktig. Det är okey i några sekunder. Sen måste man bli lite vårdslös igen. Annars hinner man inte. Man kan inte peta sig fram här i livet. Ramla och slå dig. Res dig upp och borsta av knäna. Spring så fort du kan igen. Sicksack mellan folk. Över någons ben. Under ett hav av krossat glas.

Snart går solen upp och då är det min läggdags. En film, en nattmacka och en cigarett. Love life. Det var förresten någon som klämde mig på rumpan inatt. Bekräftelse for the win Hahahaha

Det tusenåriga regnet.

Ohh Sömnen samlade mina tankar. En dimma att falla ner i. Tänder alla lampor i lägenheten och tejpar upp mina ögonlock. Vandrar planlöst från rum till rum i väntan på en uppenbarelse. Ställer mig i duschen och låter varmt vatten regna över mig. Tänker på det där vattenfallet som min första psykiatriker pratade om. Minnet är för suddigt. Allt jag minns är ett vattenfall. Jag måste bygga något innan jag drunknar. En flotte kanske. Idag ska jag bygga en flotte.

Glaskrossaren

Min första impuls blir ofta att vilja skriva om vad jag gjort idag. Vad som hänt. Det tänker jag inte göra. Jag kan inte göra dagen rättvisa och jag behöver lite distans för att det ska vara läsvänligt. Intressant. Och jag är väldigt benägen att mata de få läsare jag har med just det. Istället så går jag direkt på abstrakta förklaringar runt det. I detta fallet mitt hanterande av bloggskrivande. Ett ämne som jag rör relativt ofta. Ur det kan man följa hur jag drabbas av skrivkramp men ännu viktigare hur jag tar mig ur den. Det är mitt försök att närma mig kärnan. Essensen av August Dahllöf. För min egen skull och för eran. Det är min retorik. Jag berättar om mina svårigheter och hur jag tar mig ur dem. Förhoppningen är att ni har nytta av vad ni läser i era liv. Problemen är antagligen inte dem samma. Lösningen eller sättet att komma fram till lösningen är nog annorlunda den med. Det är oviktigt. För det är bara skalet. Skalet runt kärnan. Om ni äter frukten och kastar kärnan på marken så kommer det under rätt omständigheter att växa något fint. Alla har vi våra resor alla har vi våra mål. Mitt. Det är fortfarande oklart. Jag jagar horisonten och när jag kommer dit. Då ska jag klättra över den.

Vänner som ignorerar och konfronterar skit. Lyssnar eller låter bli. Accepterar än som man är. Det känns så tryggt att åter vara i era famnar. En av musketörerna är fortfarande ute på fri fot. Han ska bli rikligt belönad vid hans återkomst. Filmtittande, fnittrande och klagovisor. Allt i vänskapens namn. Det spelar ingen roll ifall det är en skabbig pizzeria eller en vhs med Arvingarna. Vi finns där för varandra. Man date 4 life.

Sitter och håller.

Jag har börjar skriva lite seriösare saker. Texter som kanske blir lite längre. Så dem hamnar inte här än. Håller lite på dem. Jag har skrivit mycket på improvisation. Flutit från nuet. Jag tänkte ge mig på lite mer konkreta saker. Jobbar med processer som inte är färdiga än. Vet inte ifall det blir färdiga texter än så dem kommer kanske ligga på min dator ett tag. Det ska byggas lite mer. Spännande för mig men kanske inte lika för det få läsare jag har. Inte än i alla fall. Ska försöka uppdatera här också.

Allt handlar om apan nu. Jag vill inte trötta ut er. Det får bli ett verk i sig. Ingen jävla apblogg.

Den första snön.

Den virvlar ambivalent utanför mitt fönster. Burial fyller rummet. Jag skulle vilja ta med musiken ut. Blanda upp kristallerna med vibrationer. Kanske får de dem att bestämma sig. Om jag öppnar upp ett fönster och höjer volymen ännu mer. Kanske att dem bestämmer sig. Upp eller ner. Jag bryr mig inte. Det är bara ett vackert skådespel. Jag tänker inte följa dansen. Jag har min egen väg att vandra.

Ordning oreda.

När allt är som det är kan det vara ett smart drag att göra ett. Och som en bonde i schack, aldrig bakåt. Aldrig, aldrig bakåt. Ducka, simma, ducka, simma. Sikta in sig på apan för att någon gång svinga. Sen återgår vi till att simma som Doris. Framåt framåt framåt. När man minst anar det så får man resultat på simningen. Tyskar köper foton. Danskor anställer än som assistent. Andrahandskontrakt och Fina vänner. Så tills nästa gång. Håll näsan över vattnet, simma lugnt och glöm inte andningen.

Return of the wack

Morgonen är tyst som om det vore tidigt. Det är det inte. Det är bara tyst. Snart är det dags. Från nakenhet i ljudlöshet till frukost, dusch och en trumpet. Jävligt dåligt skrivande på den här bloggen det senaste. Vad ska man göra. No insperado. Jag bör återknyta skrivandet till målandet. Snygga sträck blir snygga meningar. Perspektiv blir perspektiv. Kurr i magen. Puss hej

Lägenheten är utvädrad precis som mig. Redo för känslor. Häller skopor av Grioa och Anis på hjärtat. Det svalkar och värmer. Sprider sig ut i armar och lemmar. Det spritter i kroppen och jag låter det. Låter mig springa fritt men jordar mig med konstjord andning. Det låter inte så bra men det är det. För hur kan konst och jord i lag vara dåligt?

Göteborg->Malmö 1:-

Jag samlar damm på mina tangenter. Rädd igen. Att inte skriva bra nog. Det är okej. Jag får skriva hur dåligt jag vill. Det finns ett värde i dåligt också. Ett ständigt jonglerande med kvalitet, innehåll och ärlighet. Ibland får man med allt. Andra gånger ingenting. Då kanske man bör trycka ner kontroll och a. Backspace. Trots det är allt lika viktigt. Allt är byggstenar för framtiden. Vi bygger och raserar. Upplevelser och erfarenheter får vi längst vägen. Bränn den där skiten till grunden. Jag har haft tankar om att gå och sparka sönder ett gammalt konstverk som jag en gång gjorde. Vid närmare eftertanke tror jag att skiten ska brinna. Stoppa pressarna. Tidningsbudet står i lågor. Eld är en bra illustration av hur en kraft blir en annan. Medan det gamla brinner och blir till aska så skapas det ljus och värme åt nuet. Framtiden är dagens bränder imorgon.

Fake twitter.

Skivorna är köpta. Kaffet drucket. Middagarna är ätna med endast en i undantag.

Konst är nyckeln. Så många dörrar som jag öppnat de senaste året.

Change is the pain of the game.

Camden luktar inte längre skunk. Bron är punktmarkerad och jag är inte längre intresserad av oddballs. Även om de hade en Dervish i skyltfönstret. Derägglade på skönheten sedan traskade jag djupare ner längst minnernas väg. Cyberdog har flyttat och det ska vi inte ens gå in på. Jag var oberörd.

Soho har bögar och kaffe i solen. Det är så mycket bättre. Ska försöka återkomma dit i jakt på skivor. Musiksmaken har under många år cirkulerat kring hiphop, dnb och på senare dagar dubstep och stoner rock. Nu är jag äntligen sugen på elektronika. Det är jävligt stort. Har fått för mig att allt kommer falla på plats när jag hittar den där låten. "untz untz untz whoa!". Man är med andra ord fucked. Jag behöver peppmusik. En till vinter med Atmosphere är inte okey. Jag säger som i Farväl Falkenberg, fast mindre. "Aldrig mera vinter med Atmosphere och Burial".
Step in to the pepp.

To good to be dude.

4 nätter på en soffa. 25 pund om dagen. Överflödet av pengar slår ut ryggont. Nästan i alla fall. Har jag något problem så kan jag kasta lite pengar på det. Det kommer inte ta lång tid innan jag upptäcker att 25 pund är fucking småpengar. Jag kan inte köpa något för det. Kan inte göra något för det. Samma status som vanligt. Dricka kaffe och shoppa vinyler. Fast i London.

Jag ska börja bära på penna och papper. Eller en skrivmaskin.

I tystnad och tristess skriver jag. I väntan och i tankar. Jag skriver de första raderna som i mening färdats ut i fingrarna. Senare hur de smakar i munnen. Ta bort några ord här. Ta bort några ord där. Oj en upprepning. Den ser vi över. Synonymer på ord. Bokstavligt talat.

Har en fet ide på en stopmotionfilm. Eller egentligen inte. Men ändå. Helt utan story. Den kommer bli snygg. That's it. Gör man stopmotion så känns det som man har tid att komma på story längst vägen. Tills dess behöver man bara hitta bra spots att fota på. Gör man flumiga saker så behöver det inte finnas någon handling. Bara värka som att det gör det. Så jag väntar på att Fredrik ska komma hem. Han har nyckeln till huvudpersonen. Damphus i rampljus.

knäpp på knappar.

Försökte göra mina egna knappar förut. Jag tycker inte ens om knappar. Whatever. Hade några reklamknappar som var fula. Det gick fint att plocka isär dem och måla nya bilder. Sätta ihop dem däremot. Dem kommer aldrig sitta ihop igen. Försökte för hand. Med en tång. Ähh, det var hopplöst. Nu är dem fuckade. Kanske skulle testat lim. Jag har inget lim.

Ansvar, min en gång svurne fiende.

Allt står stilla. Det surrar lite från kylen när jag sakta pillar i mig en skål med flingor. Kom precis hem. Det är tidigt på morgonen och jag har inte sovit än. Kombinerar kvällsmat och frukost. Kan också vara så att skålen jag blygsamt stoppar i mig är obestämd. Allt beror på ifall jag somnar. Jag somnar. Frågan är när jag vaknar. Söndag och Simpan. Det känns tryggt och mysigt. Mitt nya favorithäng. En stor presskanna för 40 spänn. Det känns öppet och bra. Om någon trillar in så är det bara att hämta en till kopp. Det är inget helrör på krogen. Det finns ingen anledning att snåla. Söndagen är dagen då man ska ta hand om sig själv. Ladda inför den nya veckan . Göra saker. Men långsamt. Jag har hittat en gammal hund. Ska ta hem och känna på det i några dagar. Men först London. Allt känns lugnt, fint och stilla. Söndag. Vilodagen. Sedan har jag saker att pyssla med måndag och tisdag. Fixa lite pengar, ringa några samtal. Ansvar, min en gång svurne fiende.

Förvandlingen.

En gång i månaden så har vi queerklubb. Den heter Backlash och dem spelar rätt fet musik. Sist så hittade jag ett bögskärp. Det var stort och glittrigt. Allt var glittrigt den natten. Efter att jag borstat bort de mesta glittret från bögskärpet så gjorde jag det till mitt. Igår så hade jag inte på mig mitt bögskärp. Inte för att jag är rädd att någon bög ska se det och anklaga mig för stöld. Nej, jag gillar bara inte att jobba i det. Jag är för rädd om det.I second hand butiker har jag varit på jakt efter halsdukar som matchar med min grå kappa. Igår så hittade jag tre bögscarfar. Dem tog jag med hem. Planen är att tvätta dem men i slutändan så sprutar jag nog bara lite parfym på dem. Kanske lägger dem i frysen eller vädrar dem. Vad fan vet jag. Poängen är iaf att jag sakta men säkert håller på att förvandlas till bög. Nu vet ni. Jag är ute ur garderoben innan jag ens hittat alla kläder att ha på mig. Ute innan förvandlingen är klar. Tjejer, jag tror ni har eran sista chans. Min estimerade tid som straight beräknas till ett halvår. Här är August Dahllöf, jag rapporterar sanningen.

Nytt försök

Nu. Åter ett försök att skapa något från scratch. Med Django Reinhardt i bakgrunden låter jag fingrarna falla. Tack Sofia. Har hört detta förut men visste inte att det var mr Reinhardt. Arizona Dream. Sjukt bra film. Hette föresten inte författaren av tärningsspelaren Reinhardt. Fast jag tror bestämt att det var en Luke Rhinehart. Ja det är samma som vanligt. Efter de första raderna så faller meningarna på plats. Så varför gör jag en så stor grej av början. Man gör sig redo. Plockar fram penna och papper. Sätter sig till rätta. Stop. Vad vill jag måla. Vad vill jag skriva. Istället för att bara pressa pennan mot papperet och låta bläcket skvätta som det vill. Pennan, själens tunga. I mitt fall så är beskrivningen slående. Minns inte vem som sa det. Ska googla det så att ni slipper berätta eller leta. Ni blir serverade lite snabbare än mig men risken att ni minns är inte lika stor. Miguel de Cervantes Saavedra. Författaren av Don Quijote de La Mancha. En bok som jag förlagt under alla flyttar. Halvläst. Har en tendens att göra så med böcker. Får lite högmod när jag sträckläst en bok. Tar upp någon som jag borde läsa. En så kallad klassiker. Sedan tappar man stinget efter tjugo till femtio sidor. Hoppas att min blogg inte har samma effekt på er. Själv hoppas jag på att det blir en never ending story. Ja alla historier tar slut någon gång. Att jag skulle skriva här tills jag föll av pinn känns kanske lite väl länge. Vi får se helt enkelt. Om vi alla håller tummarna för att jag skriver tills jag inte längre har något sug eller behov att fortsätta med bloggen. Kanske rent av tills man måste lägga tid på en bok istället. Det känns hur som helst som ett mål. Sikta mot månen. Om jag missar så är jag i alla fall bland stjärnorna. Någonting som Ty sa till mig efter att jag skrivit om en okey vinter med betoningen på okey. Att ha ett sikte inställt är så mycket bättre än att sluta skriva för att jag inte vet hur jag ska börja. Jag har trots allt redan börjat.

I skapandet stund

Starten. Ett återkommande problem. Ibland märker man att man redan börjat men missat att dokumentera. Så man får gå tillbaka och göra sin egen tolkning av början. Fortsätta på det spåret man var på innan man började med dokumentationen. För att sedan märka att det är helt fel och därefter ta det åt en helt annan riktning. En så kallad vändning. Det är helt och hållet annorlunda från den ursprungliga bilden/texten/skapelsen-i-vilken-teknik-som-helst. Man skulle kunna säga att det är en parallell skapelse. Det tog start någonstans inte så långt ifrån det första frö som sattes i jord. Som en tvilling som efter födsel haft sitt eget liv. I det dolda. Vi hade ingen aning om dess existens. Bortadopterad vid födsel. När denna tvilling ser tillbaka på sitt liv är barndomen en blek kopia av sin andra hälft. Men efter den där kraftfulla vändningen hittar han sin identitet och blir så mycket starkare och så mycket mer levande. En sann underhund.

Den här historien skulle från början handla om att inte veta hur man ska börja. Den tvillingen dog och gav liv åt någonting som varken jag eller ni kunde förutspå. Det är det jag gillar med att skriva. Måla också men speciellt skriva för det blir så mycket tydligare och så mycket enklare att följa som skribent. Som författaren i waking life säger "well im kind of reading it and writing it at the same time."

Men vänta lite..

Vi har sett filmer som ser ut såhär. Mannen med järnmasken är den första som kommer till mina tankar. Inte den bästa filmen precis. Trots det är det ett klassiskt drama. Nu har jag helt klart fått mycket att tänka på. Hoppas det skakade om era skallar lika väl som det skakade om min. Tills nästa gång. Puss å kram.

Dåligt kaffe i Linköping. Jag längtar till Malmö och jag längtar till Simpan.

Tror jag försökt dricka fem koppar kaffe idag. Alla har smakat illa. Vissa riktigt illa. Dem andra bara illa. Fått reda på att en stridsyxa jag grävt ner blivit något helt annat. Ja det var väll handlingen som var viktig antar jag för efter det så har jag mått rätt bra i just den frågan. Jag har också en fin lägenhet. Humor är det i alla fall. På högsta nivå. Vet inte ens hur många gånger jag berättat den historien för folk. Dem visste knappt om det. Mår inte helt hundra i magen och det har ingenting med kaffet att göra. Är varken hård eller lös. Jag har däremot en liten knut som ligger där. "Don't deny that sick feeling in your stommach" Som Sage sjunger i the cure. Tror inte jag kan göra så mycket åt den ikväll. Har matat och klappat den. Tror det är dags att låta den vila. Innan apan vaknar. Fuck apan.

I ett andetag

Läste lite om noveller på sex ord. Ernest Hemingway skrev följande och hävdade att det var det bästa han skrivit. "For sale: baby shoes, never used." Jag har inte läst allt han skrivit så jag vet inte. Smakade dock på konceptet.


Jag grät tills du lät mig.

och den lite roligare
Havet i min hals, Tequila sunrise.


Var ingen främling. Skriv en novellkommentar.

TreadTrashers back at it.

50 anledningar att ha sex förutom kärlek...


Ok, häromdan tittade jag på "How I met your mother", i brist på annat.
Dom diskuterade (typ as always) sex...
Det blev så att dom skulle göra en lista på 50 anledningar att ha sex,
_förutom_ kärlek...
Men eftersom att dom inte nämnde alla anledningar blev jag nu nyfiken på om detta går...
So here we go, jag startar med det första som ploppar upp i mitt huvud...


1. One-night-stand
2. KK
-------------------------------
En hel del skit och en hel del skratt senare

august	nästan en halvtimme sedan
	58. För att man betalat för det.
august	typ en kvart sedan
	59. För att man fått betalt för det.
august	typ en kvart sedan
	60. För att man verkligen verkligen vill ha det där  jobbet.
august	typ en kvart sedan
	61. För att pappa har druckit igen.
jonasone	typ en kvart sedan
	62. For att hon var medvetslos.
august	några minuter sedan
	63. För att någon frågade hur många eldsjälar det  krävs för att skruva i en glödlampa.
jonasone	några minuter sedan
	64. For att "Hon var sa jaaaavla sexig nar hon stog  dar i sin pyamas med nallen i hand och ville att  pappa skulle lasa saga."
august	några minuter sedan
	65. För att någon la daterapes i mitt glas.
jonasone	några minuter sedan
	66. For att "Jag ska fan ha valuta efter att lyssnat  pa allt tjat om hennes smink och olika designers."

When was the last time you got goosebumps?

The big L

Lördag med stort L. Inte för loser eller ledighet men för lazy. Ska fan slappa hela dagen. Bara glida runt. Äta gott. Umgås gott. Sova lite på det och sen jobba lite. Ska nog fan ha det gött där med.


Shut the fuck up Donny!

Favorit i repris

En nyredigering av mitt första kortfilmsprojekt. Gillar den här fett mycket bättre än orginalet :D

Lägenheten är renare än på länge. Kläderna är rena och vikta i lådor. Mina växter har vatten och jag har fått mat i magen. Tänderna är borstade så nu kryper jag till sängs.

Naked Lunch

Petar på smutsen. Den fastnar och jag rullar den mellan pekfinger och tumme. Natten har kommit och dofter. Rått kött, damm, tillagat kött, tobak och svett. Bara de starkaste överlever. Vill jag känna spektrumet måste jag först lämna lokalen länge nog att mitt system töms. Lägenheten behöver både städas och vädras. Men jag har haft söndag två dagar i rad och klarar inte så mycket mer än att slänga mina fingrar på dessa tangenter. En till cigarett. Sov. Gå upp tidigt. Ställa mig framför vägskälet mellan toan och loungen. Gå in på toaletten och ta en varm dusch. Kasta av apan från min rygg och låta den virvla ner i avloppet med det vatten som blandats med svett och damm. Raka mig. Ät endast frukost den tid som ätandet tar. Försök att pricka in en tvättid. Det där räcker för nu. Längre än såhär kommer jag inte i natt. Längre än såhär behöver jag inte komma. Inte i natt.

En vacker dag

När vi kom ut från efterfesten kändes det lite som att det fortfarande var sommar. Blå himmel, sol och fåglar som kvittrade. Ett liknande scenario under sommaren hade varit två timmar tidigare. Men jag kunde blunda för de extra timmarna i byte mot denna lilla illusion. Försöker sakta smälta tanken om att ha ett vackert och bra vinterhalvår. Det behöver inte ens vara vackert och bra. Så länge det är okey. Jag nöjer mig med det. Ordvalet nöjer får det att låta som att jag inte är nöjd egentligen men tro mig. Jag hade varit uppfylld av tacksamhet om jag fick ett okey vinterhalvår. Att glädjas av hösten är ett första steg. Även om det är höst i illusion av sommar. Små steg. Ni ska få se. En vacker dag ska jag njuta av att se höstlöv falla. Det är en del av naturens gång det med. Så visst ska jag kunna se skönheten i höst och vinter. Jag behöver bara lite tid. Har hört att halvmetern mellan hjärna och mage är den längsta i hela världen. Det ligger någonting i det.

Frihetskampen.

Ett tomt papper är så mycket enklare än en mall. Så mycket friare. Det finns författare som fortfarande skriver på skrivmaskin. Jag nöjer mig med att öppna ett tomt ark i open office. Vem vet vad ska komma att bli av med det som skrivs. Jag vet att mina intentioner är att det senare ska publiceras på min blogg. Det gäller att lura skrivkrampen. Gå runt systemet. Jag minns att vi i högstadiet döpte om mp3orna som vi laddade ner till .txt för att ett dosprompt script inte skulle ta bort dem vid inloggning. Winamp hade inga problem att spela dem trots den felaktiga filendelsen. Nu för tiden sitter jag på min egen dator och har inga sådana problem. Jag har växt upp och lurar nu istället min hjärna. Det känns okey då min hjärna ständigt försöker lura mig. Har man fallit i samma fälla tillräckligt många gånger lär man sig att känna igen och gå till motattack då den försöker snärja mig runt sitt destruktiva finger. Min hjärna är kompis med apan. Kanske bara en del av hjärnan för en annan hjälper mig att stoppa dessa ärkefiender. Jag har ett inbördeskrig inombords. Apan med sin allierade del av hjärnan slåss för att få makten över mitt hjärta och de resterande delarna av min hjärna. Mitt hjärta slåss för frihet, det slåss för sanning och det slåss för rättvisa. Vem som vinner får vi läsa om i nästa avsnitt. Samma tid. Samma kanal.

Knappar innan knoppar

På jakt efter något utanför mitt räckhåll. Fallande försöker jag greppa åt alla håll och kanter. Mina händer återvänder så klart tomma. Det är som man säger uppenbart. Meditation på det. Sätta sig ner. Tömma sinnet. Andas kontrollerat och lugna ner magen med en nattmacka. Idag har jag mjukt bröd. Fil och müsli också. Pålägg är det fortfarande dåligt med.

Hunger pains

Kurr sa magen när kylskåpet ekade tomt. Inte så konstigt då jag inte inhandlat någon mat. Det finns så klart mat men endast mat som vill bli tillagad. Jag vill inte tillaga någon mat. Klockan är på tok för mycket. Vem orkar dra igång ett sådant projekt på tom mage? Skulle kunna förstora upp dramat till något gigantiskt men nu hittade jag knäckebröd och smör.

Tre stycken riddare rider sakta hem i höstnatten. De har lämnat bakom sig kärleksaffärer, intriger, skratt och krossade glas. Hemma framför lägerelden brinner tobak ikapp med de sprakande vedträden. Sakta men säkert så låter de sig omfamnas. Det är inte längre på ett krigsfält. Allt är lugnt och stilla. Någon nattvakt behöver dem inte ens besvära sig med. Frihet att somna i trygghet. Morgondagen är säkrad. Tillräckligt med silvermynt för både frukost och middag de närmsta dagarna. Alla bekymmer ser i nattens mörker triviala ut. Endast vila står framför dem och när cigaretter har slocknat, elden blivit till glöd, faller ögonlock som höstlöv.

Planka

Idag har jag sovit på bussar, soffor och flygplan. Nu ligger jag i min säng och inte sover. Avsiktligt grammatikfel. Fick tjyvåka tåget från kbh då priset höjts med en tjuga. Hade en hundring på fickan och kortet vägrade fungera. Det gjorde däremot planka.

Vest In Peace

The Swayze express har rullat in i himmeln.

Apan

Min mamma har luft under vingarna. Pappa håller sig lugn. Jag faller igen och min syster sparar på pengar. Finns det verkligen ingen där ute som kan ta mitt jobb? Inte diskplockar jobbet, det är rätt okey. Men apan på mina axlar börjar bli tung. Var och köpte första numret av Rocky för ett tag sedan. Det innehåller ett utdrag av Jonas Indes bok Too fast for love där kallade han sina depressioner för apan. Det fick mig att skratta högt. Apajävel.
Mörk humor har genomsyrat de senaste åren av mitt liv. Mörk och absurd. Jag tror att vägen vek eller delade sig, då jag vek mig. Men jag var den enda. Ingen av mina vänner i högstadiet roades av svart humor. Jag delade det år senare med Bobby under en lång och mörk period. Den kan vi skratta åt nu i efterhand. Haha.
Yeah maan! But, who gives a shit? I don't give a shit.. och så fortsatte det tills jag satte mig på färjan till Visby och Bobby på planet till BKK. Sen bröt helvetet lös. En gång om året kommer apjäveln och stoppar in sina smutsiga lemmar i mitt sinne. Fingrar och saboterar. Berövar och trakasserar. Fast jag är kanske inte så mycket bättre. Jag har ännu inte lurat apjäveln över kanten på skolans tak med en klase bananer som ammunition. Rollerna är de motsatta. Apan sitter där med ett elakt leende och en ryggsäck fylld med krossade drömmar och skev verklighetsuppfattning. Jag slevar i mig och drömmer om lättare tider.

Nu sitter jag i Norrland med fingrarna i halsen.

Drömmarna kommer sakta. Landar i min värld som en ett moln som beslutat sig för att sakta ner, falla i höjd och omsvepa lanskapet som jag en gång skapat med mina egna händer. Där jag sprungit runt i ignorans i så lång tid att ogräs börjat tränga sig fram ur de än gång så perfekt tuktade trädgårdarna. Äpplen börjar bli vanskapta och hängiga och ser från långt håll ut som päron. Fontänen har gått läck och sprutar vatten åt alla håll och kanter. Statyn som en gång föreställde min framtid har fått ett skägg av mossa. I en liten glänta ligger jag och solar i reflektionerna av det förflutna. Oj, vad duktig jag är, tänker jag. När jag med full hjärnkapacitet förtränger vad som pågår. Men vad händer nu? Ett luftslott glider in och väcker min nyfikenhet. Vad finns bakom de stora portarna i ek? Jag struntar helt i att knacka och öppnar en tillräckligt stor glänta för att smyga in. Jag kommer in i ett något bekant men ändå främmande och innan jag stänger dörren bakom mig så tar jag en titt på de ovårdade landskap som jag lämnar bakom mig. Skakar av mig bilderna av vad som en gång var den verklighet jag skapat för mig själv och slår igen porten. En lättnad drar förbi i en bris och jag faller. När jag vaknar upp så känner jag hur magen vänder på sig. Det kurrar lite i magen och när jag ska rätta till det med en rap så känner jag smaken av spya i munnen. Jag rycker till och ut på det vackra marmorgolvet strömmar en svart vätska ut min mun. Jag kan inte längre kontrollera min kropp. Liggande på golvet ser jag hur den äckliga sörjan sakta fyller golvet. Det finns inte längre någon logik i hur mycket som kommer ur mig. Nu kan golvet inte längre skymtas från där jag ligger. Jag känner hur svetten tränger ut ur mitt skinn. Men istället för att drunkna så sjunker jag in i det okända svarta hav som omringat mig. Jag svävar viktlös. Allt är mörkt. Jag somnar.

När jag vaknar är allt fortfarande mörkt men jag märker att jag inte längre svävar. Jag faller. Hastigheten ökar explosionsartat och jag börjar studsa fram och tillbaka. Jag längtar hem. Hem till min mamma och hennes trygga famn. Jag ber till gud att mamma ska komma och tvätta bort allt mörker. Jag ser henne framför mig. Med ett förkläde på och i den ena handen så håller hon en trasa, i den andra en sprayflaska med super 10. Sen ligger jag där i hennes knä. När hon sittande på en pall tvättar bort allt svart omkring oss. Fram träder ett himmelsblått ljus som får hennes ansikte att påminna om en ängel. Jag är liten som en kattunge där jag ligger. Hopkurad i mammas knä. Hon tittar på mig och säger med en öm röst att nu måste jag stå på mina egna ben. Jag tar sats och ställer mig men snubblar. Jag ser hur mamma och det himmelsblåa bara blir mindre och mindre. Jag faller igen. Jag är tillbaka i mörkret, men nu känns allt så bekant. Jag har varit här förut. Innan jag låg i mammas knä. Innan jag låg på golvet i luftslottet. Innan jag skapade en värld. Det var här jag skapade min första gräsmatta att stå på. Det var här jag målade en himmel och hängde upp en sol. Det var här jag högg en staty ur drömmar och det var här som jag mötte kärleken. Ingenting kan längre stoppa mig. För jag faller mot den oundvikliga framtid.

Jag ställer mig upp. Sträcker på mig och testar hur det känns att hoppa. Barfota i gräset är skönt. Solen lyser mig i ansiktet och jag drar ett djupt andetag. Mina lungor är fyllda med liv. Jag andas. Ser mig omkring om upptäcker det gamla skjulet. Hänglåset på dörren har för länge sedan rostat igen så jag tar upp en stor sten från marken och med ett, två, tre kraftfulla slag så går det sönder. Jag går in i skjulet som om det vore igår. Allt är på sin plats. Spadar, krattor, hammare och spikar. I hörnet står min tandborste och väntar i en mugg. Klockan har blivit mycket så jag tar och borstar mina tänder innan jag kryper till sängs. Jag längtar tills imorgon. En ny dag av livet. Det riktiga livet. Mitt liv. Det första jag ska göra är att äta en ordentlig frukost. Det var så länge sedan. Sen ska jag ut och rensa ogräs. Ett spadtag i taget. En natt och sedan en dag. En ny dag. Nu kommer de första drömbilderna. Mina ögon är slutna men jag ser kristallklart igen.

Håller det äkta

Har alltid sagt att vad man än skapar så är det äkta. En spegling av dig och vart du är. Äkta pengaintresse, äkta arslen, äkta bull eller äkta själ. Det är det som är frågan. Äkta konst.

Ordet är söndertuggat och kvar är bara innebörden. Lyssnar igenom mixar som jag spelat in. Konstigt nog är det bra den första som jag någonsin spelat in som jag verkligen gillar. Den är inte så bra i mixarna men jag lyssnar fortfarande på den till och från. Ett och ett halvt år gammal. Jag håller på att bygga ett nytt mixtap, ett äkta. Tänkte spela in det på kassettband. För er som inte har turen att få smaka på den riktiga varan så kommer en digital version att droppas här på bloggen. Tills jag spelat in något som jag är nöjd med så får ni nöja er med den här.

Agge - Morning glory (naked)

Bakom kulisserna

Har skaffat mig en ny blogg. Av två anledningar. Mindre reklam och mer stilren. Den blir med andra ord mer lättläst och attraktiv. Den andra anledningen är att jag lättare ska kunna uppdatera. Lättre logga in. Det ska framförallt vara mer inbjudande att slänga ihop något när jag sätter mig vid datorn. Fruktansvärt tråkig läsning det här.

Layout och inställningar färdiga. Kanske knåpar vidare men det är högst osannolikt. Nu ska jag och min bräda ner för några backar här i Norrland så att jag kan återvända tillfredsställd till Malmö på onsdag.

Nu lämnar jag er med
Bra ställen att hänga på,
bra folk att känna i Malmö