when i say hip..

..Så säger du 'håll käft, jag säger inte ett skit' och jag respekterar det. Lyssnar på Sage Francis, tvättar och diskar. Det tog ett tag innan jag lyckades starta igång dagen. Moment 22 medicin. Efter ett kort samtal till Stefan lyckades jag spy ut vad jag behövde. Slutade frysa och gäspa. Kokade upp en latte och började diska. Slet av överkasten till min nya soffa med kvarhängande tvivel över återställandet. Knackade på hos Cajsa för att fråga om strykjärn. Underbar med grannar som man kan våldsgästa. Som har samma umgängeskrets. Vi bestämde att vi ska ha en dunderstor julfrukost innan vi tar julfirandet hem till Stefans kråka. Det här är första gången jag skriver om konkreta saker i min blogg, hoppas att det fortfarande kan underhålla. Som om jag hade en gigantisk publik innan. God Jul.

Cancermannen.

Den enda mannen som får mig att äcklas av rökning. Dem borde ha en bild på honom på cigarettpaketen. Kanske inte. Jag fortsätter gärna röka ett tag till. Fast det känns som att det är han om någon som kan få mig att sluta. Avsnittet avslutades med ett fortsättning följer. Inte alls med andra ord. Hur förklarar man för någon som man inte träffat på flera månader att man måste se ett avsnitt Arkiv X? Det gör man inte helt enkelt. Vilken säsong är vi på? Vilket avsnitt? Jag tror jag måste ladda ner det så jag kan se fortsättningen utan tära på någon relation. Undra om Antipiratbyrån tycker det är en anledning bra nog. Det gör de såklart inte. Kapital går före liv. Jag sa vad Mårten sagt tidigare. Ni som vet ni vet. Resten får fantisera. Eller läs upp er Looptroop och Arkiv X historia.

Alle man om bord. August bygger bord.

Med slipdamm som ett tunt lager över mitt kaffe. Snusnäsduk och kepsen bakochfram så känner jag mig som en blandning mellan en konstnär och en hantverkare. Koppen i min högerhand. Vänstern rör oberört skeden så kaffet och dammet blandas upp i gegga. Lite skit rensar magen. Mitt högra ben är korsat över det vänstra och från höger fot hänger en flipflop redo att falla. Det här är det närmsta jag kommit. Vänsterfoten vilar mot marken. Allt är i balans. Är det faktumet att jag har ett skitjobb och inte har några pengar? Eller är det som Zandra sa? Mitt vardagsrum är möblerat så det kittlar den kreativa ådran? Nej, jag tror att det är någonting annat. En dröm, ett mål.

Psykologer, arbetscoacher och andra idioter har alltid sagt att man kan ha konstnärskapet som en hobby men man måste ha ett riktigt jobb. Nu har jag ett skitarbete men en riktigt hobby. Skithobby. Jag vill spy på ordet hobby. Jag har ett riktigt liv med dagar som är meningsfyllda. Till och med mitt skitjobb är meningsfyllt. Jag får ta av skallen ett tag. Jobba med någonting helt och hållet osjälviskt. Är inte det en välsignelse så säg. Om någon har spytt på dansgolvet eller bajsat i en tunna. Gissa vem som får torka skiten. Det är okej. Det är nästy som fan. Men det är okej. Jag kan inte smita undan ifrån det heller. Kanske kan jag försöka ignorera det ett tag men i slutändan så blir det jag som får göra skiten i alla fall. Är det någon som förstår mig? Är det någon som förstår hur jag kan tycka att det är en befrielse att få gå in i denna roll några gånger i veckan? Det är inte självplågeri av något slag. Det är en frigörelse från egot.En present till mitt konstnärskap.

...måla hela världen med din mamma.

Står längst vägkanten och säljer gatustenar. Julskyltningen låter ett romantiskt skimrande falla över projektilerna. Vad får det lov att vara? En kullersten till mor? En gatsten till far? Till vänster om mig sitter skäggiga män och kvinnor och virkar små söta stenslungor i flerfärgat garn. Vore det någonting för mor- och farföräldrar?
Vill du slå på stort rekommenderar jag denna designade megafon. Målad av arga, svältande konstnärer. Den passar både stora och små. Så skynda på, skynda på. Nu ska shoppingsugna få.

Psst.

Men kom lite närmare så ska jag berätta. Om du verkligen vill rädda julen så köper du ingenting. Du tar med dig dina rara barn ut på äventyr. Hämta ut din kofot ur garaget och visa dem hur man bryter upp en gata. Det är en upplevelse och en present. Vill du grädda till denna högtid ännu mer så bjuder du hem vänner och släkt till stenmålning. Dags att visa kärlek till din skapare..

..så måla hela världen med din mamma.

"Låt den med mest sving kasta första stenen."

Varje dag så håller vi tillbaka. Lägger tillbaka gatstenar, yxor, hammare och hinkar med färg. Idag skulle jag vilja gå ut och skruva ner en reklampelare. Dränka den i bensin och låta den värma de åskådare som samlats efter mörkrets infall. Varje dag så håller vi tillbaka. Kollar över axeln. Ja, konstapeln. Tack, konstapeln. Grisajävel.

Blast off

Peppar inför kvällen med knäckebröd, brungräddat. Checklistan innan avfärd är längre men smärtfri. Det är utan tvekan en befrielse att bryta sina mönster. Så lite blir så mycket. Jag har fortfarande inte bestämt mig ifall jag ska ha pannlampa på mig. Man ser inte att det efter senaste meningen var en lång paus men det var det. På den bestämdes att jag inte ska ha den på mig. Ingenting ska få komma emellan mig och dansen.Inte den här natten. Inga kvinnor. Inga barn. Kanske att man tar ett och annat återhämtande luftintag. Prata dnb med gamla rävar. Det är nog allt. Vi tar det dit sen får vi se vart natten för mig. Knäck, knäck. Ofattbart att jag tagit ledigt på en lördag. Men ack sikken win. Knäck, knäck. Nästa punkt.

Eldsjäl är död. Länge leve Eldsjäl.

Har under en längre tid sätt hur eldsjäl sakta löses upp. Bilder förblir oupladdade. Forumstrådar dör ut. Ett fåtal håller hårt tag om tankefunktionen som om det vore en blog. Men träffarna uteblir och nätterna förblir kalla, mörka och råa. Kärleken är bortblåst med vinden. Det är dags att släppa taget. Tiden är inne att ge bort eldsjäl. Det är inte längre vårt att bruka. Så vi tar våra eldleksaker. Lägger dem i garderoben, på vinden eller i något förråd. Kanske försöker vi att samla kraft till att elda en sista gång. Eldsjäl är död. Länge leve Eldsjäl.

Did you give the world some love today baby?

Ge dig själv en gåva och gör bra saker. Det kommer tillbaka. När man minst anar det så får man ett svar. Fortsätt vandra trots svårigheter och steniga passager.