Lägenheten är utvädrad precis som mig. Redo för känslor. Häller skopor av Grioa och Anis på hjärtat. Det svalkar och värmer. Sprider sig ut i armar och lemmar. Det spritter i kroppen och jag låter det. Låter mig springa fritt men jordar mig med konstjord andning. Det låter inte så bra men det är det. För hur kan konst och jord i lag vara dåligt?

Göteborg->Malmö 1:-

Jag samlar damm på mina tangenter. Rädd igen. Att inte skriva bra nog. Det är okej. Jag får skriva hur dåligt jag vill. Det finns ett värde i dåligt också. Ett ständigt jonglerande med kvalitet, innehåll och ärlighet. Ibland får man med allt. Andra gånger ingenting. Då kanske man bör trycka ner kontroll och a. Backspace. Trots det är allt lika viktigt. Allt är byggstenar för framtiden. Vi bygger och raserar. Upplevelser och erfarenheter får vi längst vägen. Bränn den där skiten till grunden. Jag har haft tankar om att gå och sparka sönder ett gammalt konstverk som jag en gång gjorde. Vid närmare eftertanke tror jag att skiten ska brinna. Stoppa pressarna. Tidningsbudet står i lågor. Eld är en bra illustration av hur en kraft blir en annan. Medan det gamla brinner och blir till aska så skapas det ljus och värme åt nuet. Framtiden är dagens bränder imorgon.

Fake twitter.

Skivorna är köpta. Kaffet drucket. Middagarna är ätna med endast en i undantag.

Konst är nyckeln. Så många dörrar som jag öppnat de senaste året.

Change is the pain of the game.

Camden luktar inte längre skunk. Bron är punktmarkerad och jag är inte längre intresserad av oddballs. Även om de hade en Dervish i skyltfönstret. Derägglade på skönheten sedan traskade jag djupare ner längst minnernas väg. Cyberdog har flyttat och det ska vi inte ens gå in på. Jag var oberörd.

Soho har bögar och kaffe i solen. Det är så mycket bättre. Ska försöka återkomma dit i jakt på skivor. Musiksmaken har under många år cirkulerat kring hiphop, dnb och på senare dagar dubstep och stoner rock. Nu är jag äntligen sugen på elektronika. Det är jävligt stort. Har fått för mig att allt kommer falla på plats när jag hittar den där låten. "untz untz untz whoa!". Man är med andra ord fucked. Jag behöver peppmusik. En till vinter med Atmosphere är inte okey. Jag säger som i Farväl Falkenberg, fast mindre. "Aldrig mera vinter med Atmosphere och Burial".
Step in to the pepp.

To good to be dude.

4 nätter på en soffa. 25 pund om dagen. Överflödet av pengar slår ut ryggont. Nästan i alla fall. Har jag något problem så kan jag kasta lite pengar på det. Det kommer inte ta lång tid innan jag upptäcker att 25 pund är fucking småpengar. Jag kan inte köpa något för det. Kan inte göra något för det. Samma status som vanligt. Dricka kaffe och shoppa vinyler. Fast i London.

Jag ska börja bära på penna och papper. Eller en skrivmaskin.

I tystnad och tristess skriver jag. I väntan och i tankar. Jag skriver de första raderna som i mening färdats ut i fingrarna. Senare hur de smakar i munnen. Ta bort några ord här. Ta bort några ord där. Oj en upprepning. Den ser vi över. Synonymer på ord. Bokstavligt talat.

Har en fet ide på en stopmotionfilm. Eller egentligen inte. Men ändå. Helt utan story. Den kommer bli snygg. That's it. Gör man stopmotion så känns det som man har tid att komma på story längst vägen. Tills dess behöver man bara hitta bra spots att fota på. Gör man flumiga saker så behöver det inte finnas någon handling. Bara värka som att det gör det. Så jag väntar på att Fredrik ska komma hem. Han har nyckeln till huvudpersonen. Damphus i rampljus.

knäpp på knappar.

Försökte göra mina egna knappar förut. Jag tycker inte ens om knappar. Whatever. Hade några reklamknappar som var fula. Det gick fint att plocka isär dem och måla nya bilder. Sätta ihop dem däremot. Dem kommer aldrig sitta ihop igen. Försökte för hand. Med en tång. Ähh, det var hopplöst. Nu är dem fuckade. Kanske skulle testat lim. Jag har inget lim.

Ansvar, min en gång svurne fiende.

Allt står stilla. Det surrar lite från kylen när jag sakta pillar i mig en skål med flingor. Kom precis hem. Det är tidigt på morgonen och jag har inte sovit än. Kombinerar kvällsmat och frukost. Kan också vara så att skålen jag blygsamt stoppar i mig är obestämd. Allt beror på ifall jag somnar. Jag somnar. Frågan är när jag vaknar. Söndag och Simpan. Det känns tryggt och mysigt. Mitt nya favorithäng. En stor presskanna för 40 spänn. Det känns öppet och bra. Om någon trillar in så är det bara att hämta en till kopp. Det är inget helrör på krogen. Det finns ingen anledning att snåla. Söndagen är dagen då man ska ta hand om sig själv. Ladda inför den nya veckan . Göra saker. Men långsamt. Jag har hittat en gammal hund. Ska ta hem och känna på det i några dagar. Men först London. Allt känns lugnt, fint och stilla. Söndag. Vilodagen. Sedan har jag saker att pyssla med måndag och tisdag. Fixa lite pengar, ringa några samtal. Ansvar, min en gång svurne fiende.

Förvandlingen.

En gång i månaden så har vi queerklubb. Den heter Backlash och dem spelar rätt fet musik. Sist så hittade jag ett bögskärp. Det var stort och glittrigt. Allt var glittrigt den natten. Efter att jag borstat bort de mesta glittret från bögskärpet så gjorde jag det till mitt. Igår så hade jag inte på mig mitt bögskärp. Inte för att jag är rädd att någon bög ska se det och anklaga mig för stöld. Nej, jag gillar bara inte att jobba i det. Jag är för rädd om det.I second hand butiker har jag varit på jakt efter halsdukar som matchar med min grå kappa. Igår så hittade jag tre bögscarfar. Dem tog jag med hem. Planen är att tvätta dem men i slutändan så sprutar jag nog bara lite parfym på dem. Kanske lägger dem i frysen eller vädrar dem. Vad fan vet jag. Poängen är iaf att jag sakta men säkert håller på att förvandlas till bög. Nu vet ni. Jag är ute ur garderoben innan jag ens hittat alla kläder att ha på mig. Ute innan förvandlingen är klar. Tjejer, jag tror ni har eran sista chans. Min estimerade tid som straight beräknas till ett halvår. Här är August Dahllöf, jag rapporterar sanningen.

Nytt försök

Nu. Åter ett försök att skapa något från scratch. Med Django Reinhardt i bakgrunden låter jag fingrarna falla. Tack Sofia. Har hört detta förut men visste inte att det var mr Reinhardt. Arizona Dream. Sjukt bra film. Hette föresten inte författaren av tärningsspelaren Reinhardt. Fast jag tror bestämt att det var en Luke Rhinehart. Ja det är samma som vanligt. Efter de första raderna så faller meningarna på plats. Så varför gör jag en så stor grej av början. Man gör sig redo. Plockar fram penna och papper. Sätter sig till rätta. Stop. Vad vill jag måla. Vad vill jag skriva. Istället för att bara pressa pennan mot papperet och låta bläcket skvätta som det vill. Pennan, själens tunga. I mitt fall så är beskrivningen slående. Minns inte vem som sa det. Ska googla det så att ni slipper berätta eller leta. Ni blir serverade lite snabbare än mig men risken att ni minns är inte lika stor. Miguel de Cervantes Saavedra. Författaren av Don Quijote de La Mancha. En bok som jag förlagt under alla flyttar. Halvläst. Har en tendens att göra så med böcker. Får lite högmod när jag sträckläst en bok. Tar upp någon som jag borde läsa. En så kallad klassiker. Sedan tappar man stinget efter tjugo till femtio sidor. Hoppas att min blogg inte har samma effekt på er. Själv hoppas jag på att det blir en never ending story. Ja alla historier tar slut någon gång. Att jag skulle skriva här tills jag föll av pinn känns kanske lite väl länge. Vi får se helt enkelt. Om vi alla håller tummarna för att jag skriver tills jag inte längre har något sug eller behov att fortsätta med bloggen. Kanske rent av tills man måste lägga tid på en bok istället. Det känns hur som helst som ett mål. Sikta mot månen. Om jag missar så är jag i alla fall bland stjärnorna. Någonting som Ty sa till mig efter att jag skrivit om en okey vinter med betoningen på okey. Att ha ett sikte inställt är så mycket bättre än att sluta skriva för att jag inte vet hur jag ska börja. Jag har trots allt redan börjat.

I skapandet stund

Starten. Ett återkommande problem. Ibland märker man att man redan börjat men missat att dokumentera. Så man får gå tillbaka och göra sin egen tolkning av början. Fortsätta på det spåret man var på innan man började med dokumentationen. För att sedan märka att det är helt fel och därefter ta det åt en helt annan riktning. En så kallad vändning. Det är helt och hållet annorlunda från den ursprungliga bilden/texten/skapelsen-i-vilken-teknik-som-helst. Man skulle kunna säga att det är en parallell skapelse. Det tog start någonstans inte så långt ifrån det första frö som sattes i jord. Som en tvilling som efter födsel haft sitt eget liv. I det dolda. Vi hade ingen aning om dess existens. Bortadopterad vid födsel. När denna tvilling ser tillbaka på sitt liv är barndomen en blek kopia av sin andra hälft. Men efter den där kraftfulla vändningen hittar han sin identitet och blir så mycket starkare och så mycket mer levande. En sann underhund.

Den här historien skulle från början handla om att inte veta hur man ska börja. Den tvillingen dog och gav liv åt någonting som varken jag eller ni kunde förutspå. Det är det jag gillar med att skriva. Måla också men speciellt skriva för det blir så mycket tydligare och så mycket enklare att följa som skribent. Som författaren i waking life säger "well im kind of reading it and writing it at the same time."

Men vänta lite..

Vi har sett filmer som ser ut såhär. Mannen med järnmasken är den första som kommer till mina tankar. Inte den bästa filmen precis. Trots det är det ett klassiskt drama. Nu har jag helt klart fått mycket att tänka på. Hoppas det skakade om era skallar lika väl som det skakade om min. Tills nästa gång. Puss å kram.

Dåligt kaffe i Linköping. Jag längtar till Malmö och jag längtar till Simpan.

Tror jag försökt dricka fem koppar kaffe idag. Alla har smakat illa. Vissa riktigt illa. Dem andra bara illa. Fått reda på att en stridsyxa jag grävt ner blivit något helt annat. Ja det var väll handlingen som var viktig antar jag för efter det så har jag mått rätt bra i just den frågan. Jag har också en fin lägenhet. Humor är det i alla fall. På högsta nivå. Vet inte ens hur många gånger jag berättat den historien för folk. Dem visste knappt om det. Mår inte helt hundra i magen och det har ingenting med kaffet att göra. Är varken hård eller lös. Jag har däremot en liten knut som ligger där. "Don't deny that sick feeling in your stommach" Som Sage sjunger i the cure. Tror inte jag kan göra så mycket åt den ikväll. Har matat och klappat den. Tror det är dags att låta den vila. Innan apan vaknar. Fuck apan.