Nytt försök

Nu. Åter ett försök att skapa något från scratch. Med Django Reinhardt i bakgrunden låter jag fingrarna falla. Tack Sofia. Har hört detta förut men visste inte att det var mr Reinhardt. Arizona Dream. Sjukt bra film. Hette föresten inte författaren av tärningsspelaren Reinhardt. Fast jag tror bestämt att det var en Luke Rhinehart. Ja det är samma som vanligt. Efter de första raderna så faller meningarna på plats. Så varför gör jag en så stor grej av början. Man gör sig redo. Plockar fram penna och papper. Sätter sig till rätta. Stop. Vad vill jag måla. Vad vill jag skriva. Istället för att bara pressa pennan mot papperet och låta bläcket skvätta som det vill. Pennan, själens tunga. I mitt fall så är beskrivningen slående. Minns inte vem som sa det. Ska googla det så att ni slipper berätta eller leta. Ni blir serverade lite snabbare än mig men risken att ni minns är inte lika stor. Miguel de Cervantes Saavedra. Författaren av Don Quijote de La Mancha. En bok som jag förlagt under alla flyttar. Halvläst. Har en tendens att göra så med böcker. Får lite högmod när jag sträckläst en bok. Tar upp någon som jag borde läsa. En så kallad klassiker. Sedan tappar man stinget efter tjugo till femtio sidor. Hoppas att min blogg inte har samma effekt på er. Själv hoppas jag på att det blir en never ending story. Ja alla historier tar slut någon gång. Att jag skulle skriva här tills jag föll av pinn känns kanske lite väl länge. Vi får se helt enkelt. Om vi alla håller tummarna för att jag skriver tills jag inte längre har något sug eller behov att fortsätta med bloggen. Kanske rent av tills man måste lägga tid på en bok istället. Det känns hur som helst som ett mål. Sikta mot månen. Om jag missar så är jag i alla fall bland stjärnorna. Någonting som Ty sa till mig efter att jag skrivit om en okey vinter med betoningen på okey. Att ha ett sikte inställt är så mycket bättre än att sluta skriva för att jag inte vet hur jag ska börja. Jag har trots allt redan börjat.