Tre stycken riddare rider sakta hem i höstnatten. De har lämnat bakom sig kärleksaffärer, intriger, skratt och krossade glas. Hemma framför lägerelden brinner tobak ikapp med de sprakande vedträden. Sakta men säkert så låter de sig omfamnas. Det är inte längre på ett krigsfält. Allt är lugnt och stilla. Någon nattvakt behöver dem inte ens besvära sig med. Frihet att somna i trygghet. Morgondagen är säkrad. Tillräckligt med silvermynt för både frukost och middag de närmsta dagarna. Alla bekymmer ser i nattens mörker triviala ut. Endast vila står framför dem och när cigaretter har slocknat, elden blivit till glöd, faller ögonlock som höstlöv.