Drömmarna kommer sakta. Landar i min värld som en ett moln som beslutat sig för att sakta ner, falla i höjd och omsvepa lanskapet som jag en gång skapat med mina egna händer. Där jag sprungit runt i ignorans i så lång tid att ogräs börjat tränga sig fram ur de än gång så perfekt tuktade trädgårdarna. Äpplen börjar bli vanskapta och hängiga och ser från långt håll ut som päron. Fontänen har gått läck och sprutar vatten åt alla håll och kanter. Statyn som en gång föreställde min framtid har fått ett skägg av mossa. I en liten glänta ligger jag och solar i reflektionerna av det förflutna. Oj, vad duktig jag är, tänker jag. När jag med full hjärnkapacitet förtränger vad som pågår. Men vad händer nu? Ett luftslott glider in och väcker min nyfikenhet. Vad finns bakom de stora portarna i ek? Jag struntar helt i att knacka och öppnar en tillräckligt stor glänta för att smyga in. Jag kommer in i ett något bekant men ändå främmande och innan jag stänger dörren bakom mig så tar jag en titt på de ovårdade landskap som jag lämnar bakom mig. Skakar av mig bilderna av vad som en gång var den verklighet jag skapat för mig själv och slår igen porten. En lättnad drar förbi i en bris och jag faller. När jag vaknar upp så känner jag hur magen vänder på sig. Det kurrar lite i magen och när jag ska rätta till det med en rap så känner jag smaken av spya i munnen. Jag rycker till och ut på det vackra marmorgolvet strömmar en svart vätska ut min mun. Jag kan inte längre kontrollera min kropp. Liggande på golvet ser jag hur den äckliga sörjan sakta fyller golvet. Det finns inte längre någon logik i hur mycket som kommer ur mig. Nu kan golvet inte längre skymtas från där jag ligger. Jag känner hur svetten tränger ut ur mitt skinn. Men istället för att drunkna så sjunker jag in i det okända svarta hav som omringat mig. Jag svävar viktlös. Allt är mörkt. Jag somnar.

När jag vaknar är allt fortfarande mörkt men jag märker att jag inte längre svävar. Jag faller. Hastigheten ökar explosionsartat och jag börjar studsa fram och tillbaka. Jag längtar hem. Hem till min mamma och hennes trygga famn. Jag ber till gud att mamma ska komma och tvätta bort allt mörker. Jag ser henne framför mig. Med ett förkläde på och i den ena handen så håller hon en trasa, i den andra en sprayflaska med super 10. Sen ligger jag där i hennes knä. När hon sittande på en pall tvättar bort allt svart omkring oss. Fram träder ett himmelsblått ljus som får hennes ansikte att påminna om en ängel. Jag är liten som en kattunge där jag ligger. Hopkurad i mammas knä. Hon tittar på mig och säger med en öm röst att nu måste jag stå på mina egna ben. Jag tar sats och ställer mig men snubblar. Jag ser hur mamma och det himmelsblåa bara blir mindre och mindre. Jag faller igen. Jag är tillbaka i mörkret, men nu känns allt så bekant. Jag har varit här förut. Innan jag låg i mammas knä. Innan jag låg på golvet i luftslottet. Innan jag skapade en värld. Det var här jag skapade min första gräsmatta att stå på. Det var här jag målade en himmel och hängde upp en sol. Det var här jag högg en staty ur drömmar och det var här som jag mötte kärleken. Ingenting kan längre stoppa mig. För jag faller mot den oundvikliga framtid.

Jag ställer mig upp. Sträcker på mig och testar hur det känns att hoppa. Barfota i gräset är skönt. Solen lyser mig i ansiktet och jag drar ett djupt andetag. Mina lungor är fyllda med liv. Jag andas. Ser mig omkring om upptäcker det gamla skjulet. Hänglåset på dörren har för länge sedan rostat igen så jag tar upp en stor sten från marken och med ett, två, tre kraftfulla slag så går det sönder. Jag går in i skjulet som om det vore igår. Allt är på sin plats. Spadar, krattor, hammare och spikar. I hörnet står min tandborste och väntar i en mugg. Klockan har blivit mycket så jag tar och borstar mina tänder innan jag kryper till sängs. Jag längtar tills imorgon. En ny dag av livet. Det riktiga livet. Mitt liv. Det första jag ska göra är att äta en ordentlig frukost. Det var så länge sedan. Sen ska jag ut och rensa ogräs. Ett spadtag i taget. En natt och sedan en dag. En ny dag. Nu kommer de första drömbilderna. Mina ögon är slutna men jag ser kristallklart igen.