Frihetskampen.

Ett tomt papper är så mycket enklare än en mall. Så mycket friare. Det finns författare som fortfarande skriver på skrivmaskin. Jag nöjer mig med att öppna ett tomt ark i open office. Vem vet vad ska komma att bli av med det som skrivs. Jag vet att mina intentioner är att det senare ska publiceras på min blogg. Det gäller att lura skrivkrampen. Gå runt systemet. Jag minns att vi i högstadiet döpte om mp3orna som vi laddade ner till .txt för att ett dosprompt script inte skulle ta bort dem vid inloggning. Winamp hade inga problem att spela dem trots den felaktiga filendelsen. Nu för tiden sitter jag på min egen dator och har inga sådana problem. Jag har växt upp och lurar nu istället min hjärna. Det känns okey då min hjärna ständigt försöker lura mig. Har man fallit i samma fälla tillräckligt många gånger lär man sig att känna igen och gå till motattack då den försöker snärja mig runt sitt destruktiva finger. Min hjärna är kompis med apan. Kanske bara en del av hjärnan för en annan hjälper mig att stoppa dessa ärkefiender. Jag har ett inbördeskrig inombords. Apan med sin allierade del av hjärnan slåss för att få makten över mitt hjärta och de resterande delarna av min hjärna. Mitt hjärta slåss för frihet, det slåss för sanning och det slåss för rättvisa. Vem som vinner får vi läsa om i nästa avsnitt. Samma tid. Samma kanal.