Att inte bägaren rinner över.
Har aldrig sätt ytspänning som denna.
Så jag sväljer. Sväljer.
Sväljer tills glaset är halvtomt.
Låter depressioner flyta i bläck.
Som det rann i takt med mina känslor.
Så fort korken stoppar flödet kloggar ångest igen ådror.
Så jag som somnar med penna i hand.
Vaknar med mardrömmar skrivna över min kropp.
Badkaret har blivit till en vana.
Meningar lättar från mitt skinn
och blandas med hett vatten.
Drömmar spolas ner och jag lufttorkar.